Forgetmenot

Jag har lyft från marken och är redo att bli en manuspilot 8-) Oh, ja! Jag har under sommaren och håller fortfarande på att läsa böcker om skrivande, tekniken bakom memoarskrivande bl.a och hur inspirationen kan komma från olika håll. Hur man håller disciplinen och så vidare ... Men det viktiga är att lika många människor det finns, lika många metoder finns det hur man skriver. Det är en helt personlig och unik grej för varje person, vi är alla olika och vi har våra olika sätt. Men som vid varje konstnärligt yrke finns det en teknik bakom som är värdefullt att lära sig om, som exempelvis målning, att spela teater eller skriva. Men att lära någon att bli en konstnär det är helt omöjligt. Det måste finnas i själen, det måste vara drivkraften. Det som gör att man vill lära sig tekniken. Tekniken är bra att ha om man fastnar, den kan man ta till när man får som vid skrivande skrivkramp. Då finns det metoder och knep att ta sig loss och ur alla olika sorters situationer. Men tekniken kan också förstöra och hämma. Det känner jag ibland, att jag vill lära mig för mycket när jag i själva verket också vet att det är flödet jag måste få fram ur mig. Det är svårt, och paradoxalt. Man måste frigöra arbetet ur både högra och vänstra hjärnhalvan, vara både logisk och kreativ. Inte vara sin egen redaktör med sin inre kritiker. Man måste släppa censuren! Nu kommer jag äntligen få denna "skolning" som jag kallar det i skrivande. Annars har jag väldigt mycket gratis, vilket är resultatet av att jag alltid haft det som intresse. Det är en kurs som inriktar sig på filmmanus (därav namnet Manuspiloterna) vilket är det jag vill komma fram till. Men det är vanskligt att lära sig tekniken, och hur man strukturerar sig i det färdigskrivna, som vår lärare Kurre sade, under tiden som man ska låta flödet komma ur sig, skriva allt som finns att hämta ur sin idé och gå emot det man parallellt lär sig för att kunna få fram det ur sig. Det låter dubbelt, och det här var jättedubbelt att skriva dessutom. Jag nöjer mig med det här så länge. Jag behöver komma igenom boken jag håller på med som handlar om det skönlitterära och det grundläggande skrivandet, dvs språket och det man kanske någonstans har inombords. Som jag känner igen mycket av ser jag när jag läser, men det är bra att bli medveten också. Medveten om det omedvetna men ändå låta det omedvetna få regera ibland - som om man har en inre on - och off knapp. Ha, ja om det bara vore så enkelt ...