Forgetmenot

En varm sommardag stod jag med min hjärtevän i en femtio minuter lång kö för att komma in i Borås djurpark. Men det var det värt, vi fick en bra dag och hann precis hem innan det började regna. Jag var mest förtjust över att gå in i miniparken där man fick klappa grisar och getter, och ville ta ett foto av mitt manliga sällskap tillsamamns med geten då jag har en gullig bild av honom med en get från när han var liten då han sträckte fram handen mot den. Han gjorde det samma den här gången, trodde att det var samma get (naaw) för att den såg likadan ut och jag fick en jättefin bild som jag gärna hade visat upp med den äldre bilden. Men nej, det skulle jag aldrig få av honom när han till och med tvingade ta bort den för att kunna ha den av bara eget bruk :( Men vad gör man inte ... Själv bjuder jag på en bild med mig själv och geten, direkt efter att den hade stångat mig. Ja, det är sant. Jag ville ju ha ett bra närbildsporträtt med den, men den var inte lika välvilligt inställd och slängde med huvudet mot mig så att jag fick en rejäl stöt mot tinningen så att det gjorde ont minst en halvtimme efteråt. Tog inte kort på alla små djur, men vad som ömmade i mitt hjärta var att få höra mitt manliga sällskap säga om små söta kycklingar att de var gulliga när han själv är en macho-kille. Men jag vet att han är en äkta djurvän, mer djurvän än människomän, som är en del som jag ändå gillar och uppskattar hos honom även om jag får mer ogillande. Speciellt när jag hade tagit upp och pussat på en groda och som jag inte hann ta ned till marken innan den hoppade och ramlade ned från handen på mig. Den var pytteliten, men det var väl ett högt fall och den landade inte så bra. Men den klarade sig, även jag tyckte ju synd om den och det var ju inte direkt min mening. Men jag fick en i alla fall halv timmes surande från honom då.

   

Jag och skogens konung

 


 

Haha, love penguins!

 

  


 

 
  

Finaste och den största elefanten vilade sin snabel och visade verkligen upp sin personlighet inför alla som gick ovanför, som såklart stannade till och häpnades över hur nyfiken den var. Den hälsade så artigt på alla som stod och ville få en skymt av honom, så att han gick längs hela sidan och lade sin långa nos så att alla som ville kunde fotografera honom. Lite trötta, men vänliga ögon hade den väl gamla mannen i denna stora skepnad. Elefanter är fantastiska djur, mitt favoritdjur när jag var liten.

  

Ja, hallå på dig med fru struts! Märkliga djur, båda två. Gigantisk kropp med en längre hals i proportion än vad giraffer har, och så ett pyttelitet huvud med två stora ögon. Det skulle inte se konstigare ut om den hade bara ett enda stort öga, haha. Och pelikaner sen! Deras näbb är den fulaste av alla, enligt mig. 

 


Älska giraffer!
Deras långa fina hals, dess fina mönster i färgerna de bär och små söta öron och med två små horn i mitten till och med. När de tuggar maler käkarna så att det undre bettet roterar så kul, och de smala benen låter dem se så smidiga och vackra ut. Men det ser lite läskigt ut också, så som de vinglar fram och som det verkar att de kan brytas av ganska lätt. Jättefina! Det är en smart idé att ha dessa savanndjur i ett och samma område, så att de kan mötas och ha så stor yta som möjligt. Vi såg en elefantunge möta en av girafferna, och en av dem blev tvungen att backa då den andre gick fram emot den. Vi satt och väntade på att det skulle hända igen, men djuren verkade ha lärt sig att göra revir och stanna kvar gruppvis i sina arter.