Forgetmenot

Din kropp är min borg, din hud min karta. Lika mycket är jag din. Vi hittar hem i oss. Ensamma som en. Bara vi, ett par nakna människor inför varann. Likt två små barn som bara är, skyddade av deras oförstånd.
Mina händer som rör, håller om och känner hur huden spänner över armarnas muskler. Tummarna finner bo i cirklarna på var arm. Evigt liv. Lyfter huvudet och nuddar med läpparna mot den tunna huden, känner pulsen slå.
Andas varmt, blåser lätt. Känner din doft när näsan smyger ned i nyckelbenets grop.
Ånga, när vattnets värme rinner över oss och nedför våra kroppar, hittar vägar förbi när det inte får komma emellan. Förbinder oss till ett. Håller dig mot mig, inte för hårt inte för löst.
Vilar min kind mot ditt bröst, hör ditt hjärtas slag. Du är jag.
Du är mitt hem och min upptäcktsfärd. Hos mig är du alltid.