Drömilsk
Jag drömde mardrömmar inatt igen, en människa kom tillbaka från förr som inte är välkommen varken här eller där. Fast i och för sig var hon bara passivt närvarande. Men existerandet av tanken är lika illa den. Jag var förstörd som jag är nu för tiden. Orkade inte. Min farmor fyllde år och vi skulle åka bil i två timmar sade pappa, för att gratta henne, men som att jag orkade eller ville. Man kan inte förvänta sig av mig så som det är. Min brorsa hade stor roll i drömmen, han var arg av någon anledning. På mig. Men inte lika mycket som jag var på honom, eller henne framförallt. Han hade gått och blivit ihop med den där fula och elaka människan. Uppgiven och uppriven klev jag ut på min pappas balkong, över räcket och var beredd på att hoppa. Folk kom ut och och försökte övertala mig, Kom inte närmre! Jag kollade ned och jag tyckte inte att det var så högt, marken gungade som att den sjönk och höjdes framför mina ögon. Jag blev plötsligt lealös, brydde mig inte längre. Lät vad som helst hända. Armar drog mig över och inåt, de lade mig i min säng och jag låg i den längs med kortändan med benen utanför som att jag lämnades hur som helst till mig själv.