Medvetanden
Man måste vara försiktig när man tolkar drömmar, och inte låta sig luras av känslan. Symbolerna och innehållet är det viktiga, inte vad man känner inför det i drömmen och hur man reagerar. Vad det är man känner beror på varifrån drömmen hämtar sina drömbilder, från undermedvetandets minne eller övermedvetandets. De kallas också för Skuggan och Den vise. Drömbilder kan hämtas från både undermedvetandets och övermedvetandets minne och ha samma information, men de från undermedvetandet förfogar över och visar på bindningar, hinder, reaktionsmönster och kan innehålla väldigt starka känslor. Drömbilderna från övermedvetandet är däremot inte betonade på känslor och man "reagerar" inte på dem. Drömmer man till exempel om ett hot och ska fly kan det antingen vara en icke-reaktiv dröm eller en där man blir rädd och agerar utifrån det, dvs att man flyr och känner lättnad när man undflytt faran. Men det viktiga är innehållet, vad för symboler som säger vad, som bestämmer vad det är man "drömmer" om.
Min mardröm om monster kändes till exempel inte läskig så som mardrömmar brukar kännas, men jag säger ändå mardröm om den just för att det handlade om monster och att det var läskigt "egentligen". Jag var rädd för att jag skulle vara rädd, men den kändes inte läskig när jag minns den. Eller när jag drömmer att jag flyger, svävar för egen vind - oftast gillar jag det, det är skönt och jag vill flyga. Men ibland är jag höjdrädd och gillar det inte alls att jag kan flyga.
Mardrömmar finns till för att man ska minnas dem och luska ut varför man har dem, speciellt de som återkommer. De försvinner inte förrän man har tagit dem i beaktning och gjort något åt det som gör att de finns där.
Alla drömmar är maskerade, det är därför vi måste tolka dom. Vi är under sträng cencur i vaket tillstånd, men också i sömnen. Därför ligger det viktiga, betydelsefulla budskapet (så som verkligheten, sanningen är i vårt undermedvetna) latent bakom drömbilderna som vi drömmer. Det är för att skydda oss. Oftast, och den uppfattningen jag har av människor, är att de inte vill veta, känna sig själva inifrån och ut. De lever med sin fasad, är trygga med det och tror inte på drömmar. Men man kommer aldrig ifrån sig själv. Vaknar man upp av en läskig mardröm är det för att skydda oss från det som faktiskt är, tror jag. För att psyket, eller kanske snarare det fyiska vi, inte klarar av sanningen.
Med undermedvetandet, dagsmedvetandet (medvetandet om oss själva och omgivningen i vaket tillstånd) och övermedvetandet skulle man kunna dra en parallell till Freuds psykologi om detet, jaget och överjaget. Men då känns det som att det är överjaget (som samvetet ingår i och de krav och förväntningar som vi har blivit inlärda från unga barnår har blivit ett med oss) som är skuggan/undermedvetandet och att "detet" (lust - och driftsprincipen) skulle vara övermedvetandet, tror jag.
Jag funderar, filosoferar och drömmer ....
Min mardröm om monster kändes till exempel inte läskig så som mardrömmar brukar kännas, men jag säger ändå mardröm om den just för att det handlade om monster och att det var läskigt "egentligen". Jag var rädd för att jag skulle vara rädd, men den kändes inte läskig när jag minns den. Eller när jag drömmer att jag flyger, svävar för egen vind - oftast gillar jag det, det är skönt och jag vill flyga. Men ibland är jag höjdrädd och gillar det inte alls att jag kan flyga.
Mardrömmar finns till för att man ska minnas dem och luska ut varför man har dem, speciellt de som återkommer. De försvinner inte förrän man har tagit dem i beaktning och gjort något åt det som gör att de finns där.
Alla drömmar är maskerade, det är därför vi måste tolka dom. Vi är under sträng cencur i vaket tillstånd, men också i sömnen. Därför ligger det viktiga, betydelsefulla budskapet (så som verkligheten, sanningen är i vårt undermedvetna) latent bakom drömbilderna som vi drömmer. Det är för att skydda oss. Oftast, och den uppfattningen jag har av människor, är att de inte vill veta, känna sig själva inifrån och ut. De lever med sin fasad, är trygga med det och tror inte på drömmar. Men man kommer aldrig ifrån sig själv. Vaknar man upp av en läskig mardröm är det för att skydda oss från det som faktiskt är, tror jag. För att psyket, eller kanske snarare det fyiska vi, inte klarar av sanningen.
Med undermedvetandet, dagsmedvetandet (medvetandet om oss själva och omgivningen i vaket tillstånd) och övermedvetandet skulle man kunna dra en parallell till Freuds psykologi om detet, jaget och överjaget. Men då känns det som att det är överjaget (som samvetet ingår i och de krav och förväntningar som vi har blivit inlärda från unga barnår har blivit ett med oss) som är skuggan/undermedvetandet och att "detet" (lust - och driftsprincipen) skulle vara övermedvetandet, tror jag.
Jag funderar, filosoferar och drömmer ....
Kommentarer
Trackback