Forgetmenot

Idag, den åttonde november 2011, har jag blivit brunett för första gången i mitt liv. Min frisör Ibbe, som jag gått hos sedan tre år tillbaka är helt enkelt bäst! Jag har gått fram och tillbaka flera gånger nu under den senaste tiden, efter att jag var hos honom och klippte mig för två veckor sedan, och diskuterat hårfärg. Så nu äntligen är det gjort! Men det är lite tråkigt att inte ha något mer att göra med håret, och få sitta där som är så mysigt, som jag sade till honom som hastigast innan jag gick. Han själv tog initiativet och gav mig en kram för första gången också. Han blev nöjd själv med resultatet och färgen, att jag blev snygg och sade rent ut att det var dags att göra något åt håret och få förändring. Det är under dessa två senaste gånger och där emellan som vi pratat som mest under "vår" tid. Det var en riktigt skön huvudmassage jag fick idag, och jag sade till honom att han skulle ju kunna bli massör istället, vilket han nästan nappade på. Jag fick dessutom veta av honom att han är gift sedan förra året, min lika gamla frisör som jag själv, haha. Bild av tjejen fick jag till och med se, som är ljusare än vad jag själv är nu fastän hon är syrier som han. Jag berättade lite själv att jag haft relationsproblem, och det där med killar blev ett samtalsämne och han betonade att många killar är skitstövlar, inte alla men de flesta. Haha, jag undrade i mitt stilla sinne om han själv är sådan där han satt bredvid mig när jag låg i hand(hår?)fatet med färgkuren i håret och han berättade att det är hårt med äktenskap och ansvar. Jag kan förstå det han i stort sett basunerade ut, att han vill ha kul och är tjejtjusare med sin bruna kalufs och hundögon. Synkronisktiskt nog så snuddade jag och N vid ämnet imorse när jag hade ångest och han försiktigt närmade sig kärnan av det. Han gav sin tolkning och syn, sitt tycke på att jag nog inte tar min rätt av min existens, att jag inte tar stor plats, MIN plats. Att jag har min bild av mig själv och min moral, men att jag antagligen har svårt att ta min plats där. Jättego kille som en helt underbar vän! Ibbe, min frisör, sade dessutom att han bjuder på att fixa mina ögonbryn om jag ville det, och jag gick tacksamt med på det. Han kan väl inte sådant själv kan jag tänka mig, haha, så han bad en tjej i salongen att göra det på mig och hon behövde ta hjälp av ännu en för att spänna ut ögonlocket så hon kunde "tråda" med båda händerna. Jag var ensam kund i salongen också när jag kom dit, så jag kände mig väldigt ompysslad där ett tag. Ibbe tyckte det såg mycket bättre och jämnare ut efteråt, och det är kul att det är tydligt att han gillar mig och vill att jag ska se bra ut. Vi pratade ännu lite mer om färg, och blondiner om att de syns mer och ryktet om att de är dumma. Att de ses som, och blir mer tillgängliga. Han sade att jag inte ska ha en "snäll" färg. Att jag kommer se mycket tuffare ut med den färgen som han höll på att lägga i där och då, men han tycker också att det ljusa slingandet, som jag alltid haft när jag kommit till honom nygjord med hjälp av min mamma, passar mig. Men jag ska inte ha någon mitt emellan färg, dvs en snäll som han uttryckte det. Du är tuff! sade han. Nååå :) Jag frågade honom vad han baserade det på. Men det är inte konstigt, som frisör kan han ju färg och form och träffar människor varje dag. Min klädsel säger honom att jag inte är en "gullig" tjej som ska ha lockar, förklarade han. Det är så härligt att ha fått det här samtalet med honom! Och alla gånger jag gått till honom för att fixa håret. Man blir garanterad fin! Det slant ur min mun i någon mening att jag har en blogg, och han hajade till direkt. Men han frågade inte vad den hette eller något mer. Men det har jag nog lärt mig vid det här laget, att det nog är jag som får ge initiativ till att prata och fråga eller ge av mig. Han skulle inte ha berättat, och brukar inte göra det som han sade, att han är gift om inte någon frågar. Många har bilden av honom som ung och tillgänglig, och den vill han också ha, det är inte konstigt. Tusen spänn fattigare, men det märkte jag inte eftersom jag betalade med kort ;) gick jag mörk och lycklig till bussen. Det första som händer, ser jag när jag står i dörröppningen av bussen efter att ha slängt mig fram, är att en kille kommer av sig på vägen mot sin buss för att han som första person redan vänt sig om och kollat efter mig. Ha! Släng er i väggen blondiner! Här kommer jag ... och jag är mörk, otillgänglig och livsfarlig!