Forgetmenot

Det var två veckor sen sist jag var hos min psykolog. Det kändes igårkväll innan jag skulle somna, när jag hade ett smärre psykbryt som jag dessutom skrev till N att jag hade. Känner mig dum som skriver så mycket till honom, eller speciellt om min förvirring och klagan om mitt manus. Men jag har faktiskt lyckats skriva till slutet av mitt treatment av det. Inte ens det, jag hoppade över ett stort stycke av filmens scener som ska vara mitt i och som handlar om en bi-relation än Sagas "riktiga" kärleksrelation, men som nästan är viktigare. Men det är så filosofiskt som sagt, och jag vet inte hur jag ska pussla ihop hennes första vistelse i Åre som egentligen är backstory, med nuet i filmen när hon åker dit igen. Jag vill ju att det ska funka som tillbakablickar av något slag, men då kanske inte tvåstegs-funktionen funkar som den ska ... Hm, ja mycket att fundera på som sagt och det var skönt att prata av sig med min psykolog dessutom om det. Men lättast är med N som är mest insatt och som kan tekniken bakom manusskrivande. Med vår lärare eller handledare får man ju bara tips på teknik mest. Men det går framåt i alla fall, sakta men säkert. Och jag har lycktas distansera mig från karaktären, vilket är skönt. Annars är det oroligheter och tvivel som som vanligt finns inom mig. Killar och kärlek, och min svarta cirkel. Om och om igen samma sak, jag kan inte mer. Vill inte, orkar inte - jag tänker inte hamna i en mellanzon igen! Ska det så ska det, annars får det vara - men älska goa vänner!