Forgetmenot

Har efter en mödosam men mycket intressant läsning, blivit klar med boken Slump och Synkronicitet av Robert H. Hopcke. En bok som jag väl antagligen borde ha i min boksamling, det är en sådan som man kan gå tillbaka till och hitta bekräftelse och gemenskap i. Jag är skyldig biblioteket femton kronor i skuld för att jag haft boken hemma för länge, så jag var där och lånade om den i veckan plus två andra böcker som jag tog av ren automatik för mitt intresses skull. En om drömmars läkande kraft, och en som heter Låt din kreativitet flöda av Julia Cameron. Den har jag nu skummat igenom så tjock som den är, och det är bara så synkronistiskt att jag tog den boken då det står att läsa om Jung och om synkronicitet även i den i kapitlet som kallas andlighetens kungarike. Kreativiteten som kärlek till sig själv och drömmandet, att lära sig om sig själv och gå igenom steg för steg av de verktyg som ges boken igenom - det är ämnet. Även denna är en bok som varje människa borde ha i sin bokhylla, alla har kreativiteten inom sig och det är inte svårt, men det krävs arbete och självbiografiskt tänkande för att komma igenom och få kärnan i det som skapar konst, dvs den sanna passionen. "Synkronicitet framkallas ofta av en klar, passionerad önskan. När vi har modet att känna en önskan med passion och precision, då svarar universum. Lägg märke till att precisionen är viktig." Ja, det stämmer. Man kan inte styra synkronicitet, att saker och ting ska hända i samklang med sitt inre tillstånd. Men man måste vara öppen för möjligheten, och lyda slumpens spel samtidigt som man ska vara löjligt säker på sin väg och inte acceptera annat. Det är en konst! Livets konst ...  Julia Cameron skriver i ett ställe att det händer att man kommer fram till henne när hon undervisar, och berättar om otroliga och uppskakande upplevelser och undrar vad det är som händer. Hon svarar att det som händer är helt enkelt att deras andliga gåvor utvecklas, och rekommenderar följdligen en bok och lugnar med att man inte alls håller på att bli obalanserad. Tvärtom breddas ens kulturella bas, allteftersom de andliga världarna mer och mer blir till en del av ens upplevelse vilket de kommer att bli om man bara låter kreativiteten flöda.

Jag är på rätt väg, absolut! Det känner jag och det är skönt att få bekräftat och finna en sorts "hemmaplan" bland andra likasinnade, för det har i stort sett alltid varit min livsfilosofi. Det skriver hon också att det är viktigt att träffa och höra om andras andliga resa, även om det bara är genom böcker. Man måste komma ihåg att lita och tro på sig själv och arbeta med sådant som man "tror" om sig själv som man egentligen hört av andra och fått den bilden av sig själv som andra ser en som. Jag hoppas väl personligen på att det finns människor därute som kan tro och förstå att det finns mer än vad de bara anser sig veta, vilket är väl en liten del av mitt skrivande (i alla fall här i bloggen) att få människor till att komma på att leta, för att finna insikt - genom att dela med mig av mina egna erfarenheter och upplevelser. Den västerländska kulturen är faktiskt den enda att låtsas som om andliga världar inte är en verklighet. Tänk på det ... Som sagt, man behöver inte vara religiös för det - tron på vetenskapen är en ståndpunkt, vilket ju handlar om orsak och verkan och gör myter till något nedsättande, tron på Gud upphöjer å andra sidan myter medan den psykologiska aspekten avsäger sig varje tvärsäkert påstående om verkligheten för att istället nöja sig med att notera att dessa myter är viktiga för människan, att de faktiskt sker och att de betyder något. Hopcke betonar speciellt på den subjektiva upplevelsen i sin bok, och det är nog det närmaste jag kommer min egen tro utifrån mina egna upplevelser och erfarenheter. Jag är en berättare, det är väl det jag vill karriärmässigt och jag tror på livet som en berättelse med sin narrativa struktur. Allt jag gjort i mitt liv verkar för mig nu vara synkronistiskt riktigt, med skrivandet och teater intresset. Jag har alltid varit öppen och mottaglig, mer när jag var yngre vet jag, och trott på det jag tror på. Jag har alltid varit funderande lagd. Jag har mer att lära, och jag skulle verkligen vilja träna upp min mediala förmåga, dvs intuition. Det ger mig tröst i det jobbiga att inte veta vad som kommer hända i livet, eller vad som är meningen. Men meningen, ja ... det som sker det sker. Jag ska bara fortsätta vara den jag är. C.G Jung är en man som jag verkligen hade velat träffa om det gick!