Forgetmenot

Det blev en dag hemma när jag egentligen borde ha åkt till skolan. Men jag hade så ont i ryggen imorse att jag inte ens orkade tänka på hur länge jag skulle få sitta på tåget dit, och sedan ännu mer i skolan. Jag bara kunde bara ligga, tog en värktablett och somnade igen efter att jag hade klätt på mig, ätit frukost och var i stort sätt redo att åka med mamma till tåget. Har haft en slappardag, och prövade yoga för ryggen. Om det är bättre vet jag inte, men det känns bättre i alla fall. Jag borde nog inte träna ryggen, men skulle vara skönt att få röra på sig under en promenad eller på gymmet i alla fall. Det är väldigt mycket sittande, tåget fram och tillbaka och sedan i skolan både när vi skriver och tittar på film. Därför blir det extra viktigt för mig att orka röra mig när jag väl kommer hem, trots den sena hemkomsten. Men det är lika mycket värt det. Speciellt som vi har läst och diskuterat mycket om sägner, symboler och hur berättandet är uppbyggt. Det är så intressant, och helt rätt. Igår var första dagen i våra handledningsgrupper med en lärare i varje. Och jag hade låtit gruppen läsa det som jag hade skrivit ihop om hela min idé till långfilmsmanus som jag också hade sökt in med till kursen. De tyckte om det, och hade fått rätt känsla av det som jag vill försöka förmedla. Men det är lika förvirrande och brist på ytlig berättelse för dem, som för mig. Jag fick en uppgift av vår handledare till nästa gång att skriva en scen så som det ska se ut i filmmanus av en situation av det jag redan har, men som är i löpande text. Jag ska ta tag i det imorgon, och utnyttjar dagen som den är idag att jag är "sjuk". Ingen bra strategi, men jaja. Jag ska bara ... som Alfons Åberg säger. Dessutom har jag gjort torsdagen till den dagen i veckan som jag kan träffa min psykolog. Men jag skulle kanske behöva hela dagen till godo för att inte behöva stressa och passa en tid. Tisdagen är kanske bättre innan handledningen, om jag hinner med att äta lunch innan förstås. Det är något som är ett litet problem men som jag ännu inte har låtit bryta ut till ett stort problem, mitt förhållande till mat. Eller snarare mitt förhållande till mina tankar om mat. Hm ...