Upp ur ett hål, ner i en annan
Å andra sidan finns en kyla. En isklump i mitt bröst. Som balanserar och påminner mig om att allt inte är så där lätt, så bra som jag vill att det ska vara. Är ignorerad från två håll sen ett tag tillbaka, och jag hatar det. Å ena sidan var det en lättnad, men någonstans vet jag att det inte var så som jag ville. Jag ville inte att det skulle bli sådär och såhär, det är bara jobbigt. Jag lyckades bryta upp ur en situation men hamnade i en annan. Någon som jag trodde menade lite mer med så vi fortfarande var, att vi tog vid där det slutade och kom ikapp varann. Men nu känns det hända igen. Orkar inte bli sviken igen, inte lurad, inte få en liten bekräftelse och inte mer bara för att bli bortslängd igen. Jag vill inte bli uppdragen ur ett hål bara för att bli nedkastad i en annan ... om och om igen.