Brinner för glatta livet
En vecka igen sedan senast. Det är hela tiden någonting att göra som det är nu, att jag inte har tid eller måste prioritera annat än bloggen. Det går ju egentligen inte, men det är för mycket roliga saker att göra att jag hellre gör det än att skriva om det. Men det är ett sätt att hantera allting antar jag, speciellt att lägga ifrån sig det man läser för en stund för att kunna smälta och ta in det för att sedan kunna fortsätta igen. Älskar tillvaron som den är; att se filmer och diskutera, få nya favoriter och att öva upp min analytiska förmåga i texter och tillämpa det man får lära sig i det egna skrivandet och se vart det leder. Älskar att lära mig om lärandet om skrivandet och allt vad myter och arketyper att göra. Helt min grej, symbolik och allt vad det innebär med drömmar och att lära om och hitta sig själv (och andra) och framförallt få uppslag till min manusidé genom de skrivövningar vi gör. Jag satt i en och en halv timme på bibilioteket igår för att läsa om mytologier och hitta historier om ormar bland de alla som finns, för en smärre uppgift att jämföra och hitta gemensamma nämnare i dem. Men det är ett stort arbete egentligen, intressant ja, men det är så lätt att glömma tiden. Men jag ska göra om det imorgon och vara lite mer strukturerad, om det går, hitta lite fler namn innan att kolla upp. Jag lånade dessutom en bok om Norrland (för att läsa om Åre), en om drömtolkning och en bok med grekiska myter och sagor i. Den senare för uppgiftens skull, de andra för eget bruk eller om möjligt till min manusidé. Det är förvirrande och knepigt att vilja och brinna för att skriva något som man måste ha kunskap om, eller att inte veta vad man borde veta om det man vill skriva om. Men vad vill jag skriva om? Man ska ju egentligen bara sätta sig ned och tvinga sig själv att skriva och hitta glöden, skriva för glatta livet så att det bokstavligt talat börjar ryka om pappret. Följa elden ... Men det är svårt, jättesvårt!