Forgetmenot

Inatt drömde jag första gången om en filminspelning, och det var inte vilken som helst. Det var min egen film som höll på att bli verklighet av mitt egenskrivna manus. Jag stod med bakom kameran, fick en hörlur att stoppa in i örat för att höra vad som sades. Jag gjorde så (mitt vänstra öra om det har någon betydelse?)och hörde repliken som jag själv hade skrivit. När scenen var klar och nästa skulle förberedas i ett annat rum, applåderade alla för en bra tagning och jag stod där kvar med bara en hörlur i mig och applådklappret ringande i mitt andra öra och njöt av stunden. Det var mäktigt, och märkligt. Jag såg ju en annan tjej sitta vid ett bord och uttrycka en replik som jag hade kommit på, skrivit ned och som jag egentligen har uppfattning om att jag ska gestalta. Jag tyckte hon inte gjorde repliken rättvisa, som om hon var uttråkad och inte visste vad hon sade. Och jag kände mig helt hjälplös bakom teamet och kameran, och N var där och jag är inte säker på vilken roll han spelade. Men han diskuterade med mig om att man måste få tolka och annars måste jag skriva ut det mycket tydligare i manus, och jag vet inte vad. Jag var sänkt i alla fall, och det var väl nästan det samma som hände i måndags på lektionen vi hade då när ett medium var där som gästlärare och lade ut tarotkort på tre stycken av oss. Jag fick aldrig chansen när det var så många som ville upp, och jag ville det verkligen, så jag blev ganska depp vilket triggade igång en smärre gråtattack efter timmen. N fanns där hela tiden och hade blivit mer intresserad av grejen efter lektionen, och vi funderar nu på att boka oss en riktig tid hos henne, en timme får man då för ganska många hundralappar men det är det antagligen värt. Jag kände att jag verkligen hade behövt det, så som hon också använder sig av sin mediala fuktion i sig och inte bara går på kortens och symbolernas betydelse.

Dessutom drömde jag att jag skärmflög inatt, vilket var länge sen nu. Eller flög, jag föll. Vi var flera par i luften som var sammanlänkade på något sätt med band mellan oss. Jag vet att jag flög, eller föll, tandem och att jag som någon annan hörde tänka att det är bättre och hellre vill flyga tandem så att man slipper hålla tamparna, när man inte riktigt kan och så att man kan fokusera på fallet istället. Jag kände honom bakom mig (han som jag skärmflög med på riktigt) och det var nästan fritt fall. Jag kände vindtrycket i ansiktet, och det var moln, gråa moln under oss. Vi flög i en ring alla vi par som var uppe, och jag tror att jag och min bakre skärmflygare flög isär i olika snören. Någon flög in och snurrade in sig i vårt snöre, men snurrade upp sig. Vi kom igenom molnen, och plötsligt var vi nära marken. Vi närmade oss i full fart och min skärmflygare styrde oss upprätta och hamnade länge bort än vad som var tanken. Jag kände mig yr uppe i luften och jag bokstavligt bokstavligen (?) flög. Psykiskt som fysiskt, alltså och vi landade på marken med hög fart och han sade åt mig att jag kunde lägga mig ned på en gång. Jag gjorde det, och blundade. Han talade till mig, men jag svarade inte. Jag kanske hade svimmat, jag vet inte, det var en halv sådan känsla, kanske låtsades jag. Känslan var ändå densamma.