Forgetmenot

Förra söndagen satte vi roller i tetergruppen. Igår fallerade gruppen. Två hoppade av. Tid och delvis bristande vilja, jag hade behövt höra erkännandet av bristen på viljan men jag tänker inte konfrontera med det som jag ändå alltid trott/känt på mig. Nu är det som det är! Och det ligger positivt i det också, även om det är tråkigt att man som grupp i en viss konstellation har träffats och inte längre kommer göra det. Även den tredje sa att vi skulle räkna bort henne än så länge. Men jag tror på henne och att hon kommer tillbaka när hon får mer rätsida på sitt liv. Det tror jag även om C som ju också har skrivit pjäsen med mig och N. Men just nu är det bara jag och finisen som helt klart vill göra den och som fortfarande står starka trots det som hänt. Vi får trösta varandra, så som vi båda hade ont i bröstet under resten av dagen igår. Vi kommer höra oss för och antagligen bjuda in fler teatersugna människor i gruppen. Pjäsen lägger vi åt sidan så länge ett par månader. Jag hade såklart velat göra den så fort som möjligt, men det fortaste möliga är till hösten.Såvida jag inte kommit in på scenskolan i Luleå ... Det är antingen eller i höst i alla fall, och det känns skönt. Inget mer velande i gruppen i alla fall! Det är lätt att vara efterklok, men om detta bara hade hänt i början av året (det har hänt precis så som jag i stort sett förutspådde redan då vad gäller både rollbesättning och vissa gruppindividers val) så hade vi besparat inte bara tid och lidande, utan också pjäsen för oss som verkligen hade velat göra den och att vi hade kunnat göra den redan i sommar!