Ted - för kärlekens skull
Ted - för kärlekens skull.
Regissör: Hannes Holm
Skådespelare: Adam Pålsson, Peter Viitanen
Ted, älskade Ted! Det här är en helt vanlig, svensk, inte alls långtråkig ... och alldeles, alldeles underbar film. Pålsson gjorde en fantastisk rollprestation som Gärdestad och man kunde nästan höra och se Ted i egen hög person utifrån det lilla jag vet och har sett av hans utstrålning vid pianot. Musiken och låttexterna är små konstverk i sig och skapar filmens dramaturgi och dess betydelse. Scenen när han sjunger titellåten till sin bror är en känslosam scen och när Kenneth lyssnar på inspelningen av Himlen är oskyldigt blå (som också är min favorit) efter att Ted sjöng in den i ensamhet, är ett fint ögonblick när man hör och förstår Kenneths ord till Ted. Filmen kräver ingen större beskrivning än att det skildrar hur Ted Gärdestad blev Ted Gärdestad. Hans liv från genombrottet, hans intresse för musik och tjejer, artistlivet, även schizofrenin men framförallt hans genuina kärlek till musiken och livet skildras på ett varmt, kärleksfullt och humoristiskt sätt. Att han led av en psykisk diagnos skildras på ett poetiskt och fint sätt, fastän man vet och väntar på den annalkande tragedin som ändå ges ett ljust skimmer över sig och som sätter sista tonen på filmen. Älskar det!
Enda kritiken jag har är att man har velat få in väldigt mycket av hans komplexa person, vilket på ett sätt är helt rätt men blir för mycket. Detaljen med hans bakteriefobi behövde inte en helt egen scen och hade kunnat stoppats in som just bara en detalj någonstans, på samma sätt som att han blev misstänkt för mordet på Olof Palme nämndes i förbifarten. Knepigt att ge en komplett bild av en människa men jag kan bara se filmen som en kärleksförklaring och hyllning till denna man och hans musik på ett respektfullt sätt! Gillar man musiken, så kommer man älska den här filmen! Första gången han sjunger "Jag vill ha en egen måne" och får första skivkontraktet, är magisk. Alla låtarna är hits och jag kan inte få nog av alla texter och melodier, vilka Pålsson framför riktigt bra. Viitanen gör också en underbar prestation som en älskande bror och jag tippar honom som Guldbaggevinnare för Bästa manliga biroll. "En dag utan kärlek är en förlorad dag."
Filmen är en jättefin hyllning till både Ted och Kenneth Gärdestad och deras relation. Så gå och se och låt er svepas med; skratta, gråt och öppna hjärtat för inte bara filmens skull, utan för kärlekens skull, för det är det bästa vi har!