Forgetmenot

Utan nåd

Regi: Fatih Akin Manus: Fatih Akin, Hark Bohm Skådespelare: Diane Kruger, Numan Acar, Denis Moschitto, Johannes Krisch

Utan nåd handlar om Katja som lever med sin man Nuuri och deras barn Rocco där de bor i Tyskland. Han är föredetta droghandlare och jobbar nu som tolk till andra invandrare i en tätt invandrarbefolkad del av Hamburg och Katja själv är hemmafru och mamma. När hon en dag åker och badar hamam med en väninna lämnar hon Rocco på Nuuris kontor och när hon återvänder senare på dagen får hon sitt livs chock. En hemmagjord spikbomb har sprängts utanför kontoret och familjen är borta. Dna bevisar att det är de som hittats döda. Katja får ett helvete och sitter med som både målsägande och vittne under den kommande rättegången där två unga nynazister står anklagade för bombattentatet.  I filmens början blir Nuuri frisläppt efter att ha suttit inne för droghandel och med de andra fångarnas brölanden efter sig går han in i ett rum där Katja väntar på honom och de gifter sig. Kontrasten mellan dem är tydlig då han är kurd och hon en tyska med ariskt utseende. 

Jag gillade den här filmen jättemycket och trodde att den skulle handla mer om hennes hämndbegär och upptåg som det uppenbart getts sken av i trailern. Men det här är ett drama som visserligen är brutal, både fysiskt och psykiskt, men är också sparsam med att visa upp det läskigt nära våldet. Istället får Kruger glänsa i sitt skådespeleri och hennes reaktion ihop med beskrivningen av hur spikarna hade gått in i hennes lilla sons kropp, hur ögonen hade smälts bort och vilka kroppsdelar som slitits av från kroppen gör den scenen till den mest makabra i hela filmen. De två anklagade Edda och André Möller sitter som två menlösa figurer och har knappt några repliker alls. Det är försvarsadvokaten som får rollen som antagonisten och som går på Katja medan det är pappa Möller som uppvisar empatin till Katja för det ondskefulla, menlösa brottet och som vittnar mot sin son som han vet är Hitlerfantast. Ett vittne som är till fördel för paret ger en vändning och man sitter som på nålar genom hela filmen som är uppdelad i tre avsnitt; Familjen, Rättvisa och Havet. Sorgen är total och man förstår alla hennes känslor och handlingar på dem. 

Den här filmen hade verkligen ingen nåd. Den är och har ett avgrundsvrål som riktas mot detta dåd som tagit hennes familj ifrån henne och som händer hela tiden i världen.  Originaltiteln på filmen är Aus dem nichts och på engelska In the fade, vilket kanske ger större förståelse för vad den handlar om. Att hon är som i ett töcken eller som regissören själv antagligen skulle översätta den: Från ingenstans/Ur ingenting. För oftast är de här dåden onödiga, sprunga från ingenstans och med hat för ett annat ursprung som enda anledning.