Forgetmenot

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson

 

Den snart 70-åriga Märit sitter på ett tåg till sitt barndomshem i Norrköping för firandet av sitt eget och sin tvillingbrors födelsedag. Av en impuls går hon av tåget i Lund och stannar en natt för att minnas sin sedan länge döde äldre bror på stadens kyrkogård. Men det hon möter är en anonym massgrav. En familjehistoria spelas upp från 60-talet fram till nuet och den är fylld av hemligheter, skuld och skam. 

 

Det här är en fascinerade och gripande berättelse om hur det var att växa upp under 60-talet och i en dysfunktionell familj. Den mörka sidan av folkhemmets årtionden skildras på ett effektivt och känslomässigt sätt med teman som psykiska funktionsnedsättningar och familjehemligheter som sakta men säkert blottläggs sida för sida. Det är skrivet från ett förstapersonsperspektiv och jag älskar det schizofrena berättarjaget som pratar och resonerar med sig själv eller som hon själv kallar det, "en ovanligt uppkäftig aspekt av mitt eget jag, en alldeles för flitigt använd synaps, stor som en äcklig vårta, inne i mitt huvud". Den svarar också tillbaka gång på gång, "Bara så du vet, jag existerar. Tro inget annat. Jag är ingen jävla vårta." 

 

En mycket läsvärd och tänkvärd och framförallt viktig roman, helt rätt i tiden för att ta upp sådant som behöver belysas, och som även behövde göras då när det var som mest dolt för att ge dem upprättelse nu.