Forgetmenot

Regi: Sam Mendes 

Manus: Sam Mendes, Krysty Wilson-Cairns 

Skådespelare: Dean-Charles Chapman, George MacKay m.fl

Denna film är filmad som om det vore en enda tagning och utspelas under första världskriget. Tyskarna har klippt telegraflinjerna och gjort ett taktiskt bakhåll. Korpral Blake får uppdraget att leverera detta budskap så att två bataljoner av 1600 man inte springer ut och förorsakas. Hans bror finns i en av dem och med sin kompis Schofield ger de sig ut på farlig mark under tidspress. 

Tid är ordet i dennna film. Det är intensivt och greppet att simulera en enda lång tagning i realtid gör att man glömmer både tid och rum. Självklart är det inte så och klippningen som Lee Smith står för är klassiskt men bra gjort för detta koncept, vilket behövs för storyns skull. Den längsta oavbrutna tagningen var åtta minuter lång och fick tas om 56 gånger, den kortaste 39 sekunder. Man är helt här och nu med dem och trots intensiteten finns det en bra balans med lugnare scener där man kan vila tilsammans med karaktärerna. Därför gillar jag den här filmen väldigt mycket då det inte bara skildrar krigsföring som många andra krigsfilmer fokuserar på. Jag är vanligtvis ganska skeptisk till krigsfilmer även om det finns vissa bra och det här är definitvt den bästa jag sett i genren. Det känns viktigt och målet att inte bara rädda många människor utan sin egen bror är personligt, vilket också intentsifieras under resans gång. Det är en trovärdig krigsmiljö och scenen där Schofield har skurit sig på taggtråd och faller in i ett sönderskjutet lik känns som taget ur verkligheten. Mendes inspirerades av sin morfar/farfar som själv var med i kriget och just levererade meddelanden över ingenmansland. Han ska tydligen inte ha talat om sin tid i kriget förrän vid 70-årsåldern och ska ha utvecklat vanan att ständigt tvätta händerna. 

1917 var Oscarsnominerad till bästa film i år och den som jag gissade på när vi hade vår årliga tävling (hoppades dock på Joker). Den vann som sagt inte (se förra inlägget) men tog hem Golden globe för bästa drama. Det första mannen i raden framför mig reste sig och sade var: "Så jävla bra!" Och det får sammanfatta dessa 119 fascinerande minuter.