Forgetmenot

Agnes Cecilia - en sällsam historia

Regi, Manus: Anders Grönros (efter Maria Gripes bok) 

Skådespelare: Gloria Tapia, Mimi Pollak m.fl.

 

"I hela sin rygg, i nacken och bakhuvudet, kan Nora känna att det finns någon bakom henne. Stående i dörröppningen. Alldeles vid tröskeln. Lika stilla som hon själv. Väntande. Iakttagande."

 

Bokens första kapitel gestaltar vad som pågår i lägenheten där Nora bor med sin nya familj. Hennes föräldrar omkom i en bilolycka när hon var fem år gammal och fick bara veta att de rest bort. Vid berättelsens början är hon 15 år när familjen flyttar in i en ny lägenhet då hon får ett stort rum i en avskild, egen del av bostaden. Nora är en inåtvänd person, har en väninna som försöker banta och umgås helst med sin styyvbror Dag. När de ska tapetsera knackar de i väggarna efter ihåliga skrymslen och Nora hittar på det sättet gamla saker från en svunnen tid; ett gammalt familjefoto, en bok om ryska folksagor och en gammal klocka som slutat fungera. Snart börjar Nora höra steg som stannar utanför hennes dörr samtidigt som klockan börjar ticka och gå baklänges. Boken faller ned från bokhyllan gång på gång med samma sida uppslagen. Tillsammans med Dag tolkar hon de tecken som kommer i deras väg och den oundvikliga uppgiften hon måste ta sig an, att ta reda på vem Agnes Cecilia är.

 

Det här en så fin historia. Sällsam är ordet. Jag såg den första gången när jag var jätteliten och tyckte den var riktigt kuslig. Det är den fortfarande. Väldigt skickligt filmad film, och det är inte konstigt att den vann Guldbagge för bästa regi och foto. Otroligt vacker, både i berättandet och utförandet. Det är många namn att komma ihåg i ett långt gånget släktskap. Men vilken historia sen, med betoning på historik. Titeln anspelar helt rätt och jag kommer definitivt att läsa om boken i sommar. Gripe skriver så inlevelsefullt och filmen fångar hennes stämning exakt. Den spöklika kusligheten är inte för mycket och de mystiska omständigheterna känns varken forcerade eller tillrättalagda. Hennes bakgrund vävs snyggt in och kompletterar temat som genomsyrar hela berättelsen. När jag läste boken som ung kände jag rysningen exakt så som Gripe beskriver det, nu känner jag det i kinderna och armarna också. Detta är en mycket fin, sällsam historia som inte får glömmas bort!