Jag for ned till Bror, Vi for upp med mor, Sen for jag hem av Karin Smirnoff

Med en norrländsk dialekt och ett unikt språkbruk har Karin Smirnoff gjort en succé med denna trilogi. Första delen skildrar Jana Kippo som åker ned till sin yngre bror Bror i uppväxtbyn Smalånger där han blev kvar medan hon åkte därifrån som ung vuxen. Man får ta del av deras relation och barndom, hur de växte upp med en våldsam pappa som förgrep sig på Jana och en mamma som blundade för det. En död kvinna dyker upp och alla verkar ha älskat henne på olika sätt, och även om det är ett mysterium tar det inte över berättelsen om den norrländska byn där hon börjar jobba inom hemvården och hennes tämligen märkliga, och sexuella relation med John.
 
Det är rappt, humoristiskt och effektivt skrivet samtidigt som det är en väldig långsamhet som man förknippar Norrland med. Smirnoff har ett alldeles eget språk, som hon själv kallar för Kippospråk, då hon inte alls använder sig av grammatisk korrekthet. Punkter är det enda tecknet som används. I början var det lite svårt men man kom snabbt in i det.
 
Den andra delen beskriver hur Jana och Bror åker upp till sin mors hembygd i Tornedalen. Jana träffar sin kusin Jussi som hon inleder en relation med samtidigt som hon börjar jobba för att lyckas övertala Bror att komma med hem igen då han har blivit en del av församlingen, som han enligt Jana blivit hjärntvättad av.
 
Den andra delen har ännu lite mer action, spänning och driv i sig. En fråga förblev dock obesvarad om jag inte missat något, vilket är lätt hänt i farten. 
 
Den avslutande delen knyter ihop livet för Jana då hon åker till Stockholm för att ställa ut sin konst. Relationen med dottern Diana trappas upp efter att den stärktes i bok nummer två och man får lära känna hennes liv som det var efter att hon flyttade från byn och allt som hade hänt med fadren, som hon kallar honom böckerna igenom. 
 
Man kan inte påstå att det är någon solskenshistoria, den här trilogin. Tvärtom. Det är en skildring av hur liv kan förstöras, hur man kan ta saken i egna händer, förföljas av det i resten av sitt liv och att vara fast i just konstaterandet att man är ett offer samt identifikationen av det man hatar själv.
En recension gör inte dessa böcker rättvisa, man måste läsa dem och komma in i hennes språkvärld för att verkligen få ut det bästa av dem.   

(null)

 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback