Du är inte längre min dotter av Frida Boisen
Om första boken handlar om Boisens mamma så handlar den här om hennes pappa. I bokens prolog får man veta att hon är i Jakarta och precis kommit ut i natten. Pappa Boisen kommer efter och kräver att Frida ska komma med in tillbaka och göra det han bett henne om, annars är hon inte längre hans dotter. Hon gör ett val och fortsätter ut i natten.
Det här är en nattsvart berättelse men som ändå andas så mycket ljus. Det är som man säger att utan mörker finns inget ljus och att ljus fördriver mörker. Frida är en riktig ljusbärare med en stark kämparglöd. Redan som femåring, om inte tidigare, började hon erfara baksidan av hennes föräldrars förhållande och både psykisk och fysisk våld har funnits med från start. Båda böckerna kompletterar varandra väldigt bra och tillsammans ger de en komplett överblick av livet med båda hennes föräldrar. Om första boken var tragisk är den här bara hemsk. Det kan min käre pojkvän intyga som fick höra min upprördhet efter varje kapitel.
Om mamman hade sina demoner var pappan bara självisk. Även om det finns en förklaring och förståelse av en människa så gör man helt enkelt inte vissa saker mot andra, speciellt inte mot sina egna barn. Att inte vara intresserad av dem, låta dem utstå problem som inte är deras egna, låta någon få uttala sig på ett fruktansvärt sätt mot sitt barn och välja denne framför barnet eller att vända ryggen mot dem när de berättar om övergrepp. Det är obegripligt och fruktansvärt! Förståelsen till pappan är fint gestaltad och hon återkommer till sitt nuvarande liv där hon är mamma själv.
Med tanke på hur mycket hon jobbar med ämnet och sprider sitt budskap om ORK (omtanke, respekt, kommunikation) så kan jag inte låta bli att känna att jag skulle vilja ha henne som mamma själv. Tack igen Frida Boisen för ännu en givande bok och att du beskriver vad styrka och omtanke innebär.
Kommentarer
Postat av: Armens ägare
Vilken sexig arm!
Trackback