Älvornas kulle av Elisabet Nemert

Älvornas kulle av Elisabet Nemert
 
"Jag vill skiljas," börjar bokens första kapitel med. Celines värld rämnar när hennes man säger de orden och direkt lämnar Celine och deras två små barn för att åka till sin älskarinna. Tack vare hennes syster Francine kommer de ifrån huset i några dagar och av en lycklig slump kör de förbi en till-salu skylt för ett hus i Sunnanäng, inte mindre än det välkända huset på Älvornas kulle. För de som har bott där innan och de lyckliga få som är i närheten när det sker kan ibland se när ett vitt ljus stiger från Siljans djup och dansar uppför kullen för att ta gestalt i form av älvor. Celine blir blixtförälsad i huset och huset accepterar den lilla familjen. Dessutom kan Sofia, sju år se och veta saker som hänt för länge sen. När Celine hittar gamla brev och en dagbok kommer glömda historier upp till ljuset igen och de lämnar ingen oberörd.  
 
Elisabet Nemert är en författare som verkligen lyckas binda samman tid och rum med sina historiska berättelser. Med Älvornas kulle behandlar hon ämnen som självständighet och systerskap men också häxbränning och hedersmord. Häxbränning är ett ämne som intresserar mig lite extra mycket. Därför hade jag velat läsa ännu mer om de karaktärerna i den tidsepoken och få ännu lite mer spegling och avrundning av det till den nutida historien. Det var bra komponerat med tydliga kapitelindelningar för de olika karaktärerna, även om de var lite för många. Det jag mest saknade var ett personligt språk hos karaktärerna så att man kunde särskilja dem åt. Även informationsdumpar smög sig in då och då i repliker, vilket inte heller blev så trovärdigt varje gång. 
Trots det mörka temat är det en feel-good historia som paketeras med lull-lull. Men tack vare hur Nemert skapar magi med sina ord och storytelling överskuggar det skavankerna. Hon vill mycket med den här boken och tar också in ett par karaktärer från en tidigare bok, Röd måne och som jag gillar snäppet bättre. I den får man ännu mer inblick och närvaro i 1600-talets Sverige och häxförföljelserna då.  

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback