Forgetmenot

Stockholm bloodbath

Stockholm bloodbath

Regi: Mikael Håfström

Manus: Erlend Loe, Nora Landsrød

Skådespelare: Claes Bang, Adam Pålsson, Alba August, Sophie Cookson m.fl.

Året är 1520 och filmen är en påminnelse, om än inte helt historiskt korrekt, om historien och den ökände Kristian Tyrann och då han bjöd in Sveriges adel och kyrkomän på fest. Han avslutade den med att döma många av dem för kätteri, fängslade dem i väntan på att bli avrättade och lät sedan huvuden rulla.

Johan Natt och Dags fru Anna och hennes stumma syster Freja är de två hjältarna i filmen. Efter att Kristian och hans gäng plundrar och slaktar deras by ger de sig av för att hämnas på dem som mördade deras familj.

Jag såg filmen redan på Lussevakans smygpremiär och var rätt så nöjd med det, för jag skulle förmodligen inte sett den själv. Till en början var jag väldigt tveksam men blev mer och mer indragen ju längre det gick. Med textremsor över frysta bilder tydliggjorde filmen att det var underhållning vi som tittare skulle förvänta oss och att man fick ta den för vad den var. Lyssnade man på publiken kunde man tro att det var en komedi. Den var uppenbarligen medvetet ironisk med en blinkning till vår tid, då moderna uttryck som t.ex. Stockholmssyndromet användes flitigt.

Det var visserligen inte tänkt att vara historiskt korrekt, men tycker att jag fick en tydligare bild av historien som jag kommer minnas bättre nu. Kommer inte kunna promenera genom Gamla stan med samma ögon igen. Och man kan undra om han verkligen tvivlade, den ökände tyrannen. Jag köper Tarantinos filmer även om det är inte min favoritregissör, men i jämförelse så känner jag mycket mer med hans filmer än den här trots den fiktiva hämndhistorien. Det är också modernt med inte bara en utan två kvinnliga hjältar, nära på superhjältar, och det var underhållande action. Det var grafiskt, spännande och roligt om vartannat. Och en bra poäng som Fredrik Sahlin skrev, "Where the fuck is Gustav Vasa?"