Forgetmenot

Den här pärlan hittade jag i den ytterst lilla bokhyllan hos min terapeut, som en kollega till henne har skrivit. Den lyste upp med sin aura och baksidestexten talade direkt till mig. Huvudpersonen heter Sofia, första miljöbeskrivningen är av en promenad på Söder som jag är starkt bekant med själv och boken bejakar teman som kärlek, beslut och förlåtelse som varit nära ämnen för mig. Det är en fin gräns till när kärlek och relationer riskerar övergå till självutplåning, vilket är något jag just pratat mycket med min terapeut om. Och det är ett otroligt viktigt ämne för ens mående och ens person – att kunna säga nej när något inte är okej – och om respektlösheten bara fortsätter, faktiskt behöva bryta helt och hållet. En relation är alltid en tvåvägskommunikation och man kan inte bara ge och ge utan att att få något tillbaka. För annars är det inte bara relationen ifråga som tar stryk, utan också relationen till sig själv och den man är, vilket titeln på boken syftar på. Sofia ber honom om och förklarar tydligt vad hon behöver av honom och han verkar lyssna och ger kärleksbetygelser, men när de är åtskilda fortsätter han med sitt tjat om sexuella handlingar och blir rent av elak mot henne. Vad händer med känslorna till en person trots dennes brister och ständiga svek? Kan man ens göra om och göra rätt och när är det helt enkelt för sent ..?

Trots bokens slut, och trots självrespekt, ekar frågorna fortfarande högt och förblir ett hett samtalsämne …