Forgetmenot

Jag är så trött! Varje dag nu åker vi som sagt en timme in till Visby  och filmgymnasiet för att kunna vara i riktig studio. Och den vägen är inte kul må jag säga. Den är rak och tråkig, så himla träligt att åka fram och tillbaka varje dag. Men tack och lov är det bara den här veckan. Men varje tillbakaresa på dagens slut slumrar jag till i bilen eller bussen, och då kan jag knappt somna senare på kvällen. Igårkväll låg jag vaken och kunde inte somna för att jag inte kunde sluta tänka och koncentrera mig på att inte komma att drömma mardrömmar. Vi, jag och M, hade tidigare på kvällen varit i skolan och fikat och fick höra av en tjej från en annan klass som varit med om skrämmande saker, som att när hon som barn visste att någon i hennes familj hade dött fastän föräldrarna inte hade talat om det för henne än. Det hade tydligen hänt två gånger, men något hon inte minns själv idag. Hon berättade lite andra anekdoter, en promenad över en kyrkogård som hon inte riktigt visste vad som hände under, bara att hon blev jagad av något och att det enda hon minns var ett stort rökmoln av något slag. Det läskigaste hon varit med om, sade hon, var dock en gång när hon var ensam hemma och hade fönat håret och telefonen hade ringt. Varje gång hon stänger av sin hårfön drar hon alltid ut kontakten och lägger den ned så att hon lätt kan ta den med en hand och börja föna. När hon så står vid telefonen och pratar med sin pappa, hör hon hur hårfönen sätts på inifrån sovrummet. Pappan i luren hör det också, och hon försäkrar honom om att hon är ensam hemma. Han stannar kvar i luren så att hon kan göra sig iordning för att kunna säga till när han kan lägga på, varvid hon med en jävla fart lämnar huset för att åka till honom. Hon säger själv att det skulle kunna finnas en logisk förklaring, fast hon vet ju själv vad hon är med om såklart. Det är snarare ett sätt att berätta att hon inte vill få någon att tro på något som den inte tror på. Jag tror stenhårt på sådant där, det beror helt enkelt på hur mottaglig man är som person. De som inte är mottagliga har såklart inte varit med om någonting, och då tror de ju inte heller på det. Så allt mer hon berättar kryper det kårar utmed min ryggrad, och rätt som det är ser jag något utanför glasdörrarna på andra sidan rummet. En jävla katt är vad det är, en svart en. Ja, jag ser en svart katt ute i mörkret. Man ser det man vill se. Jag ropar förskräckt till, och ja, jag var rätt så nervig. Lyckligtvis drömde jag inga mardrömmar efter det. Men jag låg vaken till halv ett åtminstone, och vaknade trots allt imorse ganska lätt. Och något slummer blev det inte heller idag, så äntligen - äntligen är jag trött.