Inte som ett stilla duggregn
Ett inre tryck pressade mig tillbaka mot sätet när jag åkte med bilen hem mot mitt kära Hässelby. Antagligen för att jag redan då fick höra gammalt vanligt, så som pappa är när han agerar pappa (snarare domare), När ska han fatta att han inte kan göra så? När kan han bara inte fatta att han inte kan prata om sådant som han inte vet något om? Skulle helst vilja skälla ut honom efter noter, men håller hellre tyst. Han ska inte komma åt mig. Det enda jag kunde göra, och gjorde, var att tyst tyst koncentrera på att tänka på K, K, K ... M, M, M ... Fårösund, sund, sund ... som för att stänga av och komma ihåg mig själv. Förstår varför inte heller varför jag ska berätta vad jag planerar när jag ju vet vad det är jag får tillbaka. Alltid är det på hans villkor, och det han tror är bäst. Kan han inte bara inse att han inte kan agera pappa längre?!? Och så hotar han med, kritiserar och försöker få mig inse hans sanning. Hans jävla sanning som är att han bara är bitter och att han aldrig hade några drömmar, bara gjorde det han förväntades av sina föräldrar. Och filmen med våra produktioner som vi fick hem visar man med vetskapen om att ingen som inte var där kan förstå allt det arbete som ligger bakom, och innebörden av resultatet och det rent interna med all glädje, slit och hatkärlek i gemenskapen.
Nu känns det mycket bättre. Alldeles precis tog jag ett väl längtat bad efter det att allt släppte. Det rann och rann, inte som ett stilla duggregn, utan som om någon hällde en hink kallt vatten över mig. Allting släppte äntligen över mig med att jag inte kommer komma tillbaka. Jag kan fortfarande inte tro det, det känns som att jag väntar på dagen då jag ska tillbaka, att jag bara är hemma på besök. Det är som att jag behöver tro det också, som ren självbevarelsedrift. Men samtidigt måste jag inse att jag inte kommer åka tillbaka, och leva med glädjen istället för saknaden. Vi visste ju ändå att allting skulle leda till det här. Och jag kan med gott samvete säga att jag aldrig klagade när andra gjorde det, jag njöt av varje dag, varje timme, varje ögonblick.