Ett tåg kommer fraktat
Att jag drömmer om tåg igen, kan jag känna och tyda på ett annat sätt än förra gången då jag tolkade det som att livet släppte av mig för självrannsakan som för att jag inte fick följa med, vilket inte alls kändes något bra. Nu känns det som en varning av ett annat slag, en maning snarare än en varning, som att det faktiskt är min vilja att åka med tåget genom livet. Att jag har en fri vilja, och inte är ett kolli som fraktas fram. Egentligen känner jag mig nog lite som det. Som att jag inte har något annat val än att börja på denna nya skola nu. Men det är ju mitt val! Jag valde inte mellan flera alternativ förvisso, men det var också ett val jag gjorde. Jag har all frihet att göra vad jag vill. Ingenting hindrar mig. Så varför känner jag mig som ett kolli som fraktas fram? Jag vill ju teater. Jag kan göra annat, men det finns ju en anledning till varför jag är här där jag är idag. Varför känner jag mig instängd när hela världen ligger öppen framför mig? När jag tänker på det så går det runt till just den punkten att det är teater jag vill. Men någonting är det ...