Forgetmenot

Jag läste ut Djävulen och fröken Prym igår, ännu en bok av Paulo Coelho. Den handlar om kampen mellan det goda och det onda. Djävulen kommer i form av en främmande man som anländer till en liten by. Han har fått erfara livets grymma omständigheter, blivit fråntagen sin familj genom mord och han är ute efter bara en sak i att vilja hämnas tillbaka på människor - han vill veta om människan innerst inne är ond eller god. Det goda bor i form av en kvinna, Chantal som är en ung kvinna som vill komma ifrån byn som är det enda stället på jorden hon vet om. En helt vanlig människa, precis som den främmande mannen - men de personifierar det goda och det onda som till trots finns i de båda två. "Godheten och ondskan har samma ansikte, det handlar bara om när de korsar varje enskild människas väg." 

Jag tänker inte avslöja slutet av boken, för den är värd att läsas även den här - även om det inte är min favorit bland Coelhos böcker. Lite av den anledningen att det var en lite för simpel orsak som avgjorde saken på slutet, men visst det fanns djupare innebörd än så genom att förstå ondskan och godheten. Dock borde man förstå lite hur det slutar redan från början, men det är på vilket sätt och hur man förstår det som boken måste läsas. Simpelt som simpelt, men svaret som främlingen sökte efter låg i människans natur självt som Chantal berättade för honom.

Det viktigaste som jag älskar bäst med Paulo Coelho är att han verkligen använder sig av sig själv, som jag skrivit förut, och av de myter och legender som har spritts över jordens fyra hörn, som han själv uttrycker det i prologen av Djävulen och fröken Prym. Han skriver inget skitsnack om man säger så! Han vet vad han skriver om. Det är renodlade insikter om livet och sig själv, plus att han såklart forskar väldigt mycket om sitt ämne. Det är författande, må jag säga. Med Vid floden piedra satte jag mig ned och grät, Veronika bestämmer sig för att dö och Djävulen och fröken Prym har han gjort en trilogi som han kallar "Och den sjunde dagen..."

"Var och en av de tre böckerna berättar om en vecka i några vanliga människors liv, som rätt vad det är konfronteras med kärleken (Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät), döden (Veronika bestämmer sig för att dö) och makten (Djävulen och fröken Prym). Jag har alltid varit övertygad om att djupa förändringar, såväl i människan som i samhället, sker under mycket korta tidsrymder. När vi minst väntar oss det ställer livet oss inför en utmaning för att testa vårt mod och vår vilja till förändring. I denna stund är det ingen idé att låtsas som ingenting eller att ursäkta sig med att säga att vi ännu inte är redo. Utmaningen väntar inte. Livet blickar inte tillbaka. En vecka är mer än tillräcklig tid för att vi ska kunna bestämma om vi accepterar vårt öde eller inte."
- Paulo Coelho

Allt var en fråga om behärskning. Och om att välja. - Det är bokens inte allra sista mening, men den bästa som i betydelsefullt. För det är verkligen hemligheten, den sanna, som jag vet att jag poängterat förut en gång i bloggen. Det är vad man i slutändan gör som betyder någonting, det spelar ingen roll vad man säger och inte, ifall man menar det eller är tanklös. Det är vad man gör som räknas. Att välja sina handlingar, och kunna stå för dem. Det är vad som gör en stark.