Forgetmenot

Egentligen finns det många alternativ. Den tid jag varit här, och framförallt under inspelningen, har jag fått ut all min kapacitet av den förmåga jag har av massage. Det är jättekul att göra mot människor sådant som de uppskattar, man får så mycket tillbaka. Det är skönt att göra sådant som man vet är skönt, och det är ju i sig en sorts massage för mina händer att massera. Väldigt uppskattande! Massage för axlar, armar och händer, rygg likaså - fastän jag inte kan mer än det jag gör, får jag ofta höra att jag är bra på det. Tar jag någon sorts kurs i massage eller muskelkunskap skulle jag verkligen kunna ta mig rätten att ta betalt för det jag gör, och det på filminspelningar där man som bäst behöver det. Kommer jag inte in i någon av skolorna som jag sökt kan jag sadla om som massagefilmare. Så länge ... Ingenting är omöjligt, finns det någonting jag vill ger jag mig fan på det också - så är det bara. Kaxig eller bara kontrollberoende - jag ringde i alla fall de båda skolorna och förklarade läget för den i Värmland. Jag behöver inte åka iväg, det räcker med telefonintervju - det är en jättelättnad! Marieborg får lösa sig senare ...

Oron sticker i kroppen på mig, jag är så nervös. Jag kommer inte kunna ta mig härifrån till Värmland till nästa helg utan att ta flera dagar ledigt. Och trafiken med båt, tåg och den lokala busstrafiken går inte ihop varken till Värmland eller Norrköping som jag redan har kollat upp. Jag måste verkligen försöka, men hur ska det gå till? Jag måste höra av mig så snart som möjligt, det har redan gått några dagar, så det är bäst att jag gör det imorgon. Till Norrköping måste jag kunna ta mig, det ligger ändå närmare mig geografiskt och dit ska jag när jag har slutat här dessutom. Att isåfall bara ha ett alternativ känns inte heller det bra. Det känns alltid bättre med alternativ, så att man har någon sorts kontroll. Men ingenting är under min kontroll. Tankarna går att jag lika gärna skulle kunna slå till på stor och ge mig ut på jakt i Sverige, men det skulle kunna betyda att jag inte kommer kunna ha tak under huvuet nattetid. Sova på tågstationen lockar inte ... Ger jag upp det ena alternativet har jag ingen stor chans att komma in på den skolan, då finns det inte längre något alternativ - jag måste till Norrköping. Då kommer skräcken att inte komma in där infinna sig. Det här har redan fått mig att gå på högvarv, och alternativet att stanna hemma får bara inte vara möjligt. Sommarjobb i Åre verkar dock vara det svåraste. Det går inte att hitta något intressant hur mycket man än googlar på Åre och dess möjligheter, hur man kan bo, vad för sorts säsongsjobb och om det ens finns det i sommartid...?

Morgon vid piren



  Jag gör efterklapp


    En helikopter landade och flög iväg under förmiddagen.

  

Som ett skönt avslut av veckan har vi inte gjort ett dugg idag. Vi sov länge, bokade tvätt tid till kläderna man haft på sig hela veckan och hållit F sällskap i sitt redigerande. För tillfället är det bara att tanka in allt material, så vi satt mest och lyssnade på musik och dansade så det stod hett till. Vi bestämde oss för att äta något gott tillsammans, och vi kom fram till att vi var sugna på riktigt kött för en gångs skull. Men när vi stod framför köttdisken kunde vi inte räkna ut viktpris eller vad för sorts kött man skulle ta. Det slutade med färdiggrillat kött i bitar, kryddade fläskfilébitar, med pommefrites. Enkelt och gott! Vi trängde ihop oss i vår soffa och kollade på Robinsson och dividerade sedan om vilken film vi skulle fortsätta med, Rocky på teve med reklam eller The Hitcher. Det blev The Hitcher, som jag hade köpt tidigare på dagen. Den var lite läskig, men det gjorde inget när det var så trångt och skönt. Finns det hjärterum, så finns det stjärterum! F bredde förstås ut sig i sin fulla längd med M som huvudkudde, och mig som täcke :P och uppförde som en äkta prins. Är han inte det så säg...  

Idag satte jag på mig fyra lager kläder på kroppen, och jag frös inte lika mycket som igår. Vi gjorde dessutom inomhusscener, på samma location som igår, och vi fick bra solscener trots det, då det strålade in och man skulle få en bild av lekande solstrålar i inomhusluften. Intressant att se hur mycket rök det krävdes till det. Vi gjorde också utomhusscener med kran, och jag var fascinerad av det redan igår och var vågad nog att påstå att jag själv ville upp. Efter att jag imorse sade att jag ju aldrig fick göra det igår, gjorde fotografen verklighet av min halvt skämtsamma halvt allvarliga önskan, efter att han hade fått sina tagningar. Jag var såklart skeptisk till det, men tog tillfället i akt och satte mig i hans stol och alla verkade vara med på noterna. Med kameran på rec hisades jag upp minst tio meter upp i luften, och både han och K fick ställa sig på plattan för att hjälpa till med tyngd, så att jag inte skulle flyga iväg som en vingklippt fågel. Det ska tilläggas att det är en tillräckligt liten plattform för rum åt bara ett litet sittsäte och kameran. Det högg till i magen av att titta ned då man satt som att det kändes att stolen kunde vippa över kanten. Lyckligtvis gjorde det inte det, och jag fick min upplevelse för dagen.

Det har varit såå kul idag, men också jättejobbigt. Vi gick upp klockan sex och när vi hade kommit till location, Bunge flygplats, fick vi frukost för att sedan lägga ut tyg till det som skulle utgöra vägen. Iskallt var det, speciellt när man står ute på öppet fält. Skyltdockor placerades ut och scenerna med en 50-tals bil, ett modellflygplan och två barn till statister spelades också in. Första scenen ut var jag lite som bambi på hal is som c-foto, men jag kom snabbt in i min roll och jag trivdes som fisken i vattnet. Speciellt när man omges av glada och trevliga människor. En gång tappade jag förstås klappan i backen, för att jag stod med den så långt ifrån mig själv, vilket egentligen bara var en rolig grej. Makan, fotografen, är jättemysig och lite som Kave - lätt att tycka om med andra ord. Tur är väl det, jag står ju i stort sett hela tiden framför honom med min klappa, och vi har verkligen kommit bra överrens över bara en dag, vilken slutade med en kram. Han berömde mig som c-foto ett par gånger och en gång överraskade han mig med att säga att jag är en stjärna. Jag blev ganska överrumplad och förstod först inte vad jag sade, han satt ju bara och kollade in i kameran - och så var det också där igenom han påstod att jag var fotogenisk och sade att jag borde vara med i en musikvideo. Det var jag ju ändå på sitt sätt och vis :) men kontrade med tell me, and I come... Frusit som en tok har jag gjort, och fram till lunch var det jättetråkigt väder då det till slut sprack upp och flöt iväg. Resten av dagen badade i solsken, och många fina bilder filmades fram. Väldigt inspirerande att se en riktig fotograf in action i kommunikation med regissör, och på så nära håll.

Så här såg det ut på Östersjön i fredags:

  
 Hejdå Gotland ...
                                    

Havet var helt stilla, och vi avnjöt en glass i solen. Våren kom verkligen i veckan. Men ändå är det sorg i luften, känns inte alls bra. Det här är sista resan hem innan man åker hem för gott. Hade seperationsångest redan nu den här gången, hur ska det då bli den femtonde maj..? Tomhet börjar redan fylla mig.

Trots allt äkta glädje med M ... alltid!

Åh, vad jag älskar den här dagen. Solig och fin, jag har till och med fått lite färg efter att vi satt ute och fikade förut. Vi lyssnade på en massa musik i klassrummet medans vi höll på med våra olika saker, forna sommardängor och kul och bra låtar. Idag har vi på art department rivit tio meters tygremsor i korridoren utanför klassrummet för att sedan sy ihop dem med varandra. Det blev en jäkla handrullad rulle, och det ska bli två av dem, totalt hundrasextio meter av helstreckade linjer. Själv satt jag och mätte upp nylontråd på fyra meter för att sy ihop andra, mindre tygremsor. Tillsammans ska allt utgöra en väg, som vi ska tillverka på Bunges flygplats. Ska bli intressant att se om idén verkligen funkar som vi vill. Varför vi använder tyg är för att det ska kunna blåsa bort till slutet av musikvideon, och för att det ska sitta fast på marken först har vi kommit på att det måste vara blött. Så där kommer vi stå i några timmar och förbereda med tyg och vatten innan shooting moment. Jag fick dessutom till ett lyckat aprilskämt på K innan han begav sig för dagen, att han blödde. Han tog sig för halsen och erkände att han trodde på det efter att jag avslöjade mig, hihi. Är det april så är det.

Gissa vad av dessa som är aprilskämt eller inte:
- Jag köpte en film idag som huvudpersonen signerade och gav mig personligen.
- Någon tog strupgrepp på mig idag.
- Jag har solat på ett plåttak.
- Någon gav mig en örfil idag.
- Vi hade party i vårt klassrum.
- Det kröp en spindel i min middagsmat.
- Jag sprang ner till havet och gjorde vårskriket.